Himmel vad duktig han är Robiee, fick hämta tackor med lamm där jag inte såg dom, så försiktig och så lugnt!

Vilken kille!!

Igår var Gunilla här och tände Caya på får, gick hur fint som helst!

Caya tände inte bara til,l utan snudd på vallade tackorna. Robiee var med som kurshund, Caya hade tidigare varit lite frågande och mammig, men icke...!

Framåt och jätteduktig!

Grattis Gunilla till din fina hund!!

I helgen anordnades en IK1-tävling i Skånes VK.

Värdar var som vanligt Lena Tibell och Sven Håkansson.

Domare var Peter Adbro. Tävlingen var som vanligt välorganiserad, fåren väl invallade och banan väl utformad. Tävlingarna hos Sven och Lena brukar alltid vara välbesökta.

På lördagen var det bättre väder, man kunde till och med ta av sig jackan, på söndagen tittade inte solen fram en enda gång... men alla lika glada ändå!!

Den som var mest frustrerad på söndagens tävling var nog Tomas. Han hade (enligt hans egna beskrivning) fått in 3 1/2 tacka i fållan när den sista halvan som fortfarande var ute tog med den första halvan (som var inne) ut igen... hon fick kanske andra planer. Det kostade honom 6p. Tråkigt, men det är väl samtidigt det som är tjusningen att vi inte vare sig har robothundar eller robottackor;-

                                                  
                                          Foto: Nikki Höjer

Ingemar och jag kollar in ett ekipage. Har protokoll i handen, men titta på lite ibland måste man, Lille Dees Scott laddar..

  I                                                                                         Foto: Nikki Höjer

Nea fann Eva Erikssons ena tvillingson Max genom att muta honom med klubbor, vilket var en succé, varför tänkte inte jag på det, utvecklingen går defenitivt framåt;-)

De lekte som bara den, och sedan spred sig ryktet att de pussats!!!

Det var bara att gratulera Neas blivande svärmor att nu finns vallningen även inom familjen. Alla tillställningar, kalas jular osv kan vi prata vallning, träning och taktik!

                                                  
                                          Foto: Nikki Höjer

 Eva Eriksson vann inte bara på söndagen, utan vann det eleminenta vandringspriset som Tommy Ernstedt skänkt.

Det märktes på Tommy att det inte var väl genomtänkt att skänka priset, ville nog behållt det, men ett löfte är ett löfte och han hade nu bestämt sig.

Sven Håkansson fick den åtråvärda uppgiften att meddela Eva hur hon kan få behålla priset.

Man måste ha fått bäst resultat på två-dagarstävling tre gånger för att få behålla det, tror nu att Eva webanmält och betalat till ALLA SKÅNES TÄVLINGAR;-)

PRISET: Ett spel, SLAGET OM ESKILSTUNA

Visst ser Eva lycklig ut;-)

                                                                                            Foto: Nikki Höjer

                                                                                             Foto: NikkiHöjer

Nea har inte bara gynnat Cloetta och Karamellpojkarna denna helg utan även sin tandläkare, den måste kunna sko sig gott på Neas tänder framöver...

Med den sockerkicken babblade hon om både det ena och andra hela vägen hem;-

Men också så foglig den lilla goda!!

Tack till Nikki Höjer för att jag fick använda dina foto!!

 Taget från Svenska Vallhundsklubbens hemsida, skrivet av min bästa väninna Camilla numera Värmlandsvallare.

FÅR I SJÖ–NÖD
Hej, jag heter Camilla och är BDVK s nordligaste medlem. Tänkte berätta om en episod med min gamla och första BC. Han hette Ludde (Basse) och var född – 94. En stadig och trogen vän med två saker i huvudet: att vara mig till viljes plus att arbeta vidare, han tröttnade aldrig.

Vi hade hjälpt till med flytt och hämt av får till och från betesmarker under en längre tid så vid ett tillfälle så ringde en av dessa och frågade om jag kunde hjälpa till att ta hem hans får från en udde som de gick på. Javisst det skulle gå bra, väl där så hämtade Ludde allihop, tog upp dem på vagnen så var allt frid och fröjd… tills mannen räknat och säger att det saknas två baggar.
Okej, ut igen! Ludde finner dem efter en stund och tar fram dem till oss, allt går bra tills sista ska på…. denne gör ett hopp som bara ungdjur kan – rakt upp, vänder i luften och full fart över hunden och MIG, sen går turen rakt ner i sjön och spikrakt ut!!!

Vi tänkte både jag och ägaren att nu får vi simma allihop… då kommer Ludde som en raket och gör ett av sina eleganta svanhopp – ut i sjön i ett vänster hämt…. Vad gör jag?? Jo jag ropar LIGG…vad smart är det en 20 meter ut i sjön? Ludde bromsar upp och liksom plopp… sjunker, men upp igen och lyckan är stor när han fortsätter till baggen.
Med små bitningar i nosen så lyckas han vända djuret in mot land igen.
Ivrig i mitt styrande av en simmande hund så ömsom hejade och pressade jag Ludde dit jag ville att de skulle.

Döm om min förvåning när Kanalbåten Dalslandia syns en bra bit bakom hunden och där på däcket stod flera personer som vinkade åt oss.
Vi måste ha varit en skön syn: hund + får i vattnet, jag skrikande, viftande och hoppande och sen mannen bredvid som håller på att kasta av sig kläderna, allt för att rädda ett får i sjönöd.

Ja, allt avlöpte fint till slut och de kom upp på land (med ägaren på ännu torr backe), upp på vagnen och slutligen kunde en bra dag fortsätta. Det var en egendomlig upplevelse men ack vad lärorik, jag lärde mig Personligen att ett inprogrammerat ligg i upptaget inte passar speciellt bra in ute på djupt vatten, skämt åsido, man får med sig något i bagaget varje gång saker inträffar i arbete med djur…. underbarast är väl ändå att det är ett fungerande samarbete oavsett om det är krissituation eller en vardagsgrej som går på rutin.

Camilla Dahl

Denna är så himla skön, hundarna gör ALLT !!!

Nedanstående text skrevs för några år sedan som ett inlägg på Vallregs Forum i en tråd om BC som allroundhund, att i aveln väga in andra aspekter än bara vallningen.

Lydnads- och utställningsmänniskorna kanske är inne på rätt spår trots allt. Om vi använder våra hundar till lite vettigare grejor än vallning och sedan avlar på deras bruks- lydnads- agility- och utställningsmeriter så kanske vi ganska snabbt kan bli av med det irriterande vallningsanlaget.
När vallningsanlagen är borta blir vi också av med den snabba signalkänsligheten, så att det äntligen blir en lite sävligare och lugnare hund.
Tyvärr kommer också viljan att lyda och göra sin förare till lags att försvinna, men vad fan det går ju att kompensera med kampdont, godis, tennisbollar och glada tillrop eller hur? Det finns massor av erfarenhet av konstgjord motivation.

Vad som också snabbt måste avlas bort är den djädra arbetskapaciteten, vem vill ha en hund som orkar jobba 10-12 timmar per dag? Vad som behövs är en hund som kan sova lugnt i 10 timmar i lägenheten mens folk jobbar.
Dom här avelsmålen borde ju inte vara så svåra att uppnå, det har man ju lyckats med på i stort sett alla de andra raserna.
Sen borde man med en riktig rasstandard och utställningsverksamhet från SKK kunna ändra på utseendet, och framförallt se till så alla BC ser likadana ut. Idag ser ju vissa inte ens ut som en BC, en del är t.o.m korthåriga, man skall för sjutton inte behöva fråga ägaren vad det är för ras, borde ju vara självklart att de skall se ut som rasstandarden föreskriver.

Vad sägs om att göra en större och kraftigare hund som kan slå sig in i den sista grenen som BCn inte dominerar, nämligen skydds, det hade varit tufft. Vore rätt fräckt om man också avlade fram lite långt hår i huvudet, så att man kan sätta i snygga röda rosetter till jul. Allt går att fixa med rätt avelsmål.
En BC som går "linförighet" eller "fritt följ" (fot) på gräsplanen framför Brukshundklubbens stuga, det är verligen en hund i sitt rätta element. Det är bara löjligt att försöka jämföra det med allt fjantande i hagen bakom djuren. Dessutom trampar dom i skit och luktar sen illa i sängen.

När man sen på söndagen tar sin BC, borsten och pipgrejen och åker till den stora hundutställningen, kan man som de andra utställningsmänniskorna verkligen säga till grannen att man varit och TÄVLAT med sin hund. Vallhundstävlingar, vadå, det är ju bara löööjligt.
Också de här bönderna, som slitit i hundratals år med aveln på BC, och inte kommit längre, den här idealhunden skapar man ju på några generationer, vem sa att avel var svårt?
Se bara hur bra man lyckats förändra jakthundar, brukshundar och andra arbetande hundar, vissa har blivit rena idealhundar som t.o.m klarar av att sova 23 timmar om dygnet. Och dessutom se vackra ut på söndagens utställning, men med så mycket skönhetssömn måste dom ju bli vackra som en dag.

Nu finns det kanske dom av er som tycker lite synd om alla djurägare som genom sina s.k avelsmål tror att dom lyckats få fram en bra vallhund, men vadå, bönderna är ju i alla fall utrotningshotade och det kan knappast något avelsprogram i världen ändra på.
Så ge er nu ut och para på dom riktiga meriterna, agilityplaceringar, lydnadschampionat och ett snyggt utseende, så har vi snart avlat bort vallningen.

Peter Adbro

Tyvärr funkade inte kameran jag hade med mig, annat än det jag la in tidigare, kameran sa att det var fel på kortet... vet i h-vete vad det var, men ibland blir det bara error!

Jag är så nöjd med min hund, även om det gick bättre förra gången, man lär sig massor när man tittar på andra ekipage.

Stor eloge till Ako...du, nu kommer vi att visa upp oss nästa vecka igen, om vädret tillåter, och då är jag med igen!!!

Jag gjorde alldeles fär mycket fel, men det är jag och inte Robban det är fel på, sorry Robban!

Träning Kvarnby från vänster Janne Ahlström, Ako Gustafsson, Madde Benterfalk och Elisabeth Montén

Madde diskuterar vallning

Här finns oerhörda vallningsmöjligheter!!

Man kan gå med hund eller skicka med visselsignaler hur länge som helst!